Igår fick Nike ett välbehövt bad. Hon var superduktig i badkaret och stod helt still och försökte bara hoppa ur lite halvhjärtat en enda gång. Nästa gång kan mamma bada henne ensam, det tror jag :)

Hon kunde också pausa på trimbordet medan fönteamet tog sig en välbehövd femminuterspaus. Helt ok att ligga invirad i handdukar och låta sig matas med tomatbitar tyckte Nike.

Efter bad kommer fön, ett faktum vi lärt oss vid det här laget. Oj vad jobbigt det var med fönandet idag. Hon ville inte stå still och allt var besvärligt tyckte hon. Jag och mamma skyllde på löpet, hon har nu löpt sedan förra söndagen.

Min bok Från valp till stjärna har kommit och mamma har börjat läsa den. Den verkar vara superbra hittills, ser fram emot en recension senare!

Hur gick det med höfterna? kanske man frågar sig, och det gick väl ganska bra. B-höfter har hon så det är ju godkänt. 

Idag var det dags för pudelpromenad eftersom det är sista söndagen i juni. Nike springer oavbrutet i typ två timmar. Efteråt är hon såhär trött:

Pust! Men jag orkar stå på benen iallafall!

Även denna gång hade det samlats en mängd pudlar med ägare vid parkeringen i Rösjön. Nike var på helspänn förstås, pudelpromenad är bland det bästa som finns. Massor av kompisar och efter en bit i koppel får man springa lös och busa med alla möjliga. Hur kul som helst!

Det är flest mellanpudlar och idag var det fyra storpudlar totalt, Nike, en svart hane och två grå tikar. Nike var vildast av alla - såklart. Vi gick en ny runda den här gången och stannade vid ett ställe där man också kunde bada om man ville. Minst, tuffast och även sötast var iallafall Ladiva, en vit toypudeltik på sex månader. 

Det är ytterst svårt att fånga fröken på bild men här är iallafall några tappra försök från min sida.

Fruktyoghurt är gott, iallafall i skogen

Den vita sötnosen bestämde sig för att dra PRECIS när jag fotade

Ett riktigt nackbett på gång!

Nike har fått en lillasyster. Uppfödaren Susanne har parat Nikes mamma Rakel med pappa Diesel i år igen, och i år blev det bara en endaste liten valp, en tik. Hon är säkert urgullig och man blir förstås lite nyfiken.

Nike längtar efter att få åka på (valp)träff och busa runt med syster Clara och brorsan Hampe, och säkert med mamma Rakel också.

Träningsupplägg

Använd (nästan) alltid samma träningsupplägg, i följande steg:

0. Förbered träningsplatsen (ta fram bur, ha klicker, godis och leksak redo, ha dig själv under kontroll). Bestäm kriterium. Hämta hunden. 

1. Lek igång hunden med en rolig leksak, belöna bra lek. Lek precis vid träningsplatsen.

2. Göm leksaken SNABBT och börja träningen. Kör 5 repetitioner eller 1 minut så att hunden inte tappar fokus eller intresse för träningen.

3. Beröm gott träningsdeltagande genom att leka med den roliga leksaken.

4. Avbryt leken och utvärdera träningen.

Delmål för burlekar, från Klickerklok:

1. Går frivilligt in i buren med föraren vid buren

2. Väntar på "fri" och springer ut ur buren på signal

3. Springer in i buren på signal

4. Slappnar av i buren med öppen dörr längre stunder

5. Är tyst och lugn i buren när andra jobbar på avstånd

6. Är tyst och lugn i buren när andra går förbi

7. Är tyst och lugn i buren med påtagliga störningar utanför

Egna träningsplaner för delmål 1 och delmål 2.

Träningsplan för delmål 1 

Status: Nike har gjort en del burlekar förut och senast på klickerkursen. Hon gick då frivilligt och glatt in i buren med rätt attityd, men har lite bråttom ut (vilket egentligen är delmål 2).

Målsättning

Vad vill du ha: Nike går frivilligt och förväntansfullt in i buren så fort dörren är öppen. Vill att hon stannar till inne i buren.

Vad vill du inte ha: Vill inte att hon bara går in till hälften. Vill inte att hon skyndar sig ut igen. Vill inte att hon backar ut. Vill inte ha jojo-beteende (hon går in i buren och sedan ut och sedan in igen).

Vilken attityd ska hunden ha: Hög förväntan mot buren, att hon helst av allt vill gå in i buren när den kommer fram. Lekfull.

Plan

I början kan man shapa fram intresse för buren, rörelse i riktning mot den, en tass i buren, osv tills hela hunden går in i buren frivilligt. 

1. Stå stilla nära buren

2. Belöna frivilliga ingångar med klick och godis

3. Belöna (ojämn frekvens) med godis när hon är i buren

4. Belöna inte om hon flyttar ut en tass utan bara när hon är i buren.

Belöningar

Belöningsplacering: Inne i buren, sträck in handen. 

Typ av belöning: Goda godisar som är lätta att ge i snabb följd.

Markör: Klick/godis när hon går in. Sedan godis (med varierande frekvens) utan klick.

Förkunskaper som krävs av hunden:

Klickerförståelse. Orädd för buren.

Mekaniska färdigheter som krävs av dig:

Timing, kunna servera godis inne i buren.

Träningsplan för delmål 2 

Status: Nike har gjort en del burlekar förut och senast på klickerkursen. Hon gick då frivilligt och glatt in i buren med rätt attityd, men har lite bråttom ut.

Målsättning

Vad vill du ha: Nike väntar tålmodigt på "fri" trots godisstörningar och att hon springer ut ur buren på frisignalen

Vad vill du inte ha: Vill inte att hon sätter ut så mycket som en liten klo innan frisignalen kommer. Vill inte ha några jojo-beteenden utan vill att hon ska vänta lugnt i buren på frisignal.   

Vilken attityd ska hunden ha: Lugn i buren.

Plan

1. Nike går in i buren, får klick och godis

2. Föraren befinner sig framför buren och locka med godis i öppen hand

3. Om hon är stilla i buren och avstår godiset får hon en godis ur den andra handen

4. Om hon rör sig ur buren så var "i vägen" och stäng handen, vänta tills hon går in och fortsätt med omvänt lockande. Ge inte godis direkt när hon går in igen (för att undvika jojo-beteende)

5. Avsluta omvänt lockande och säg "fri".

6. När hon rör sig ut ur buren så beröm, tex med lite rolig lek.

Belöningar

Belöningsplacering: Inne i buren, sträck in handen. Belöna "fri" med lek.

Typ av belöning: Goda, torra godisar som är lätta att ge i snabb följd och lätta att gömma i en stängd hand. Därefter lek.

Markör: Öppen/stängd hand (omvänt lockande) och godisbelöning.

Förkunskaper som krävs av hunden:

Hunden går frivilligt in i buren. Hunden förstår omvänt lockande i andra situationer.

Mekaniska färdigheter som krävs av dig:

Timing i det omvända lockandet. Stå helt still när du säger "fri".

I söndags var det så dags för Nike att trippa iväg till frisören, men i detta fall var det den mycket hängivna frisören som kom farandes hem till Nike. Vissa har det bra!

Innan spektaklet började såg hon ut såhär. Tovmonster!

Så fort hon såg trimbord och trimväska insåg hon att nu var det något på gång. Genast ställde hon sig på bakbenen och la båda sina vackra, men LURVIGA, framtassar på trimbordet. Matte, får jag komma upp snart?

Den här bilden är det knappt att man vågar visa... men jo, hennes tassar såg verkligen ut såhär!

Ja! Det fick hon. Vi inledde starkt med att klippa ansiktet, något som går bättre och bättre för varje gång. Vi tar det lugnt och försiktigt med mycket beröm och godbitar, och således tar det lång tid men orsakar ingen oro eller rädsla hos lilla vovven.

Nyklippt nos!

Efter detta moment var det dags för badet. Vad duktig hon var! Stod helt still i badkaret och mamma behövde knappt hålla i henne. Snart kanske frisören kan komma direkt till en nybadad hund? Mängder av balsam tog jag för att försöka mildra tovbildningen. Pust! Är ni aldrig klara? undrade Nike.

En lockig vinthund? 

Efter två timmars fön av den i mitt tycke långa pälsen, som ändå är ljusår från en utställningspäls, tog vi en välförtjänt fikapaus.

Nyfönat fluff!

Därefter var det dags för klippandet. Det tog också superlång tid. Mammas tes är att jag inte var lika drastisk som förra gången utan började med småpillet för tidigt. Jag är böjd att hålla med.

Nike skötte sig finfint. Frisören drabbades emellanåt av prestationsångest och slutade till sist mest av utmattning. Orkade inte ens ta några efter-bilder, vilket också berodde på att jag inte tyckte att jag blev helt klar. Nike var glad över att äntligen få komma ner från bordet och rusade upp på övervåningen för att kolla att alla var kvar. Det var de. Hon rusade ner och blev överlycklig av att träffa oss igen. Genast åkte saxen fram. Åh typiskt! tänkte Nike, men stod trots allt snällt stilla.

Så kan det gå när frisören även råkar vara perfektionist. Nu är hon kortklippt även om jag tyckte att det blev snyggare förra gången. Men man lär så länge man lever! Ska försöka boka in en privatlektion hos Stina snart igen tror jag :)

En efter-bild från dagen efter. Nike är glad! Frisyren ser man inte så mycket av, varken det som blev bra eller det som blev dåligt... 

I planen ingår det att en liten svart storpudelvalp flyttar hem till mig nästa år. Då är Nike två år och lagom gammal för att bli storasyster, och en massa andra omständigheter gör att det passar bättre nästa år än i år. Ivrig som jag är har jag redan finkammat nätet efter kennlar som föder upp svarta storpudlar. Helst vill jag ha en valp efter hundar som är meriterade både i utställningsringen och på lydnads- eller agilityplanen. Kanske inte helt trivialt att hitta när pudeln är en ganska utpräglad utställningsras. Iallafall inte om man som jag nöjer sig med att läsa på hemsidorna som första utsorteringsmetod. 

Det är många "praktiska detaljer" som ska stämma; uppfödning inom rätt färg och storlek, gärna nära geografiskt (men det visar sig bli svårare och svårare), att kenneln har lämplig(a) tik(ar) i rätt ålder, att det blir valpar, att en av valparna är en svart fröken som kan bli min etc etc. Men många har ju lyckats köpa hund innan mig så det kan knappast vara olösligt! :)

Kolla vilken sötnos! Precis en sån vill jag ha!

Och mitt i allt surfande är det ibland bara såååå svårt att bärga sig! Det är ett heeelt år kvar! Det kommer att ta såååå lång tid. Tid som jag i och för sig kan ägna åt att läsa på, hämta inspiration och skriva träningsplaner! Sådant man kanske inte hinner med när lilla valpen kommit hem och tar all tid och uppmärksamhet :)

Och förstås, ägna tid åt Nike! Imorgon är det dags för en efterlängtad klippning med allt vad det innebär i form av förberedelser. Mamma får ta största tovutredningsjobbet idag. Jag är säker på att jag kommer att vara trött i fötter, ben, rygg och axlar imorgon kväll!  

Efter en låååång stund på trimbordet

Pudel innebär pälsvård. Pälsvård är roligt, iallafall de delar som innefattar klippmaskin och sax. Att forma en frisyr och klippa fram en vacker pudelfröken av en ulltott, det är riktigt roligt. Innan dess måste man klara av bad och fön, vilket är lite mer jobbigt än roligt. Och, innan man kan bada måste pälsen vara tovfri, så det måste borstas och kammas och kardas och redas ut. Det är faktiskt ganska tradigt.

Om man är duktig så badar man varannan eller var tredje vecka och så klipper man varannan gång, helst då en gång i månaden. Att bada, föna och klippa tar ca sju-åtta timmar allt som allt, och man måste göra allt på en gång. Alltså tar det sin lilla tid och måste planeras. När man har en nyligen opererad fot är det svårt att få till den där klippningen... Senast vi klippte Nike var dagen innan min operation vilket snart är två månader sedan. Tyvärr är det också senast vi badade henne. Nu är hon ett tovtroll vars päls är mer smutsgrå, gräsgrön och förgätmigej-blå än kolsvart.

Pust! Jag ser inte fram emot att först reda ut alla tovor, men jag ser fram emot att få klippa henne! Förra gången började vi såhär:

Lilla fluffet

och slutade såhär:

Snygg hund, fult foto :)

Läromästaren i den svåra konsten att klippa pudel heter Stina och bor utanför Uppsala. Hon har fyra vackra pudlar och en ängels tålamod. :)

Förra helgen var det pudelpromenad ute i Täby och Nike var överlycklig. Hon sprang oavbrutet och lekte med Bonzo och Otto, de två andra storpudlarna som var med. Såhär glad kan man vara - och det smittar av sig, eller hur!?

Fullt ös medvetslös!

Läste på Alfons blogg häromdagen om vad som kan hända på brukshundsklubb där man inte alltid tränar klickerskt. Instruktören tyckte att det var en bra idé att picka hunden i huvudet när han inte var uppmärksam på föraren. Som tur var tyckte inte Alfons matte att det var någon bra idé. Hon fick också rådet att träna ordförståelse. Vadå ordförståelse? Det känns helt bakvänt att tänka i termer av ordförståelse för hundar. Jag tror inte att de "förstår" orden, däremot kan man lära dem att koppla ett ord eller en gest eller en situation till att ett visst beteende ger utdelning. 

Bara någon dag senare i Zeldas blogg kom sedan detta vettiga citat, av Susan Garrett:

"When you correct a dog, you are actually punishing him for your poor training." 

Det ligger så otroligt mycket i det citatet! Jag håller helt med, och det är liksom helt självklart när man har kommit in i klickertänket. När jag sedan läste kommentarerna till inlägget skrattade jag högt för mig själv (där jag satt på bussen på väg till jobbet). Såhär skrev nämligen Alfons matte:

"Det var ju det jag skulle ha svarat instruktören när hon bad mig picka Alfons i huvudet! Men hon förstår kanske inte engelska... Då hade jag kunnat picka henne i huvudet! Så vet hon hur det känns att bli straffad för att man inte förstår!"

Gudrun, jag tycker att du kan lägga till att instruktören borde träna sin ordförståelse! :)